Redan under uppvärmningen kändes det tyngre än önskvärt, så när jag sedan ställde in arbetspasset gjorde jag en liten justering. Det handlade om 90s-intervaller om 280 resp 320 W. Eftersom uppvärmningens sista 280W-del hade känts seg lade jag intervallpassets vilodel på 260W i stället. För att behålla snittet höjde jag då det tyngre intervallet till 340W. Det skulle visa sig ödesdigert.
Passets inledning "rampade" upp från 240W via 280W till 320W innan det gick in på 260 / 340 - intervallerna. 320W-delen gick tungt och 260-wattaren efteråt kändes knappt som någon lättnad, så när första 340W-toppen kom var det 90 mycket jobbiga sekunder. Efter dom var det finito. Jag stendog. Samlade mig någon minut och tog i alla fall ett 15min nedvarvningspass.
Tydligt är att jag har tappat en hel del i år. Jag hade ett förkylningsuppehåll i mars, kom ändå igen rätt bra under våren men se'n kom kraschen i juli. Efter det har det varit lite lugnare, se'n kom oktobers förkylningsuppehåll. Så det är kanske inte så underligt att jag inte orkar.
Nå, då har jag goda möjligheter till utveckling i vinter...
Ser i alla fall fram emot innepremiären i morgon. Gäller bara att inte ta i för hårt, nu när jag vet att jag inte är i form.
Dagens pulskurva. Snitt 158(77%), Topp 197(96%). |
Bra jobbat där! Synd att jag inte kan vara med på premiären inomhus :( Krockar med barnens dans/sim-skola. /Jocke
SvaraRadera