Idag körde jag mitt första pass sedan förra helgens tävling. Jag kände mig inte jätteladdad och hade redan på förhand nästan låtit den inre rösten - veklingen - övertala mig att ta en lugn tur och bara njuta av cyklandet. När jag satte igång tog dock någon annan kraft över och jag drog upp ett högre tempo än på länge. Inte race-tempo, men ändå rätt högt. Det var bra flås och jag kände att jag jobbade rätt bra. Tog en repa i Halénsbacken, kändes ganska bra, jag försökte ta i men det är inte helt enkelt. Tror den är en väldigt bra värdemätare på hur tränad man är - det går inte fuska sig till en bra tid. Försökte ställa mig upp men för att inte slira fick jag stå så långt bak att det blev jobbigare än att sitta. Så det var bara att kämpa på. När det blev som tyngst gav jag mig f-n på att inte växla ner utan i stället hålla farten. Det betalade sig - det blev nytt personbästa på den första, branta delen. Visserligen bara 2 sek snabbare än tidigare PB, men ändå. Närmaste tid före mig är 4 sek snabbare, sedan är det ytterligare 6 sek till näst bäst och ännu 1 sek till KOM(King Of the Mountain). Det känns som det finns inom räckhåll. Det känns också som att det är en bra värdemätare när det gäller klättringsstyrka. Ska bli spännande att se hur det går.
Nå - jag hade inte tänkt att dagens träning skulle vara ett hårdpass så jag fortsatte bort mot Björbobacken. Tänkte ta första delen av grusbacken och sedan fortsätta bort i långa backen upp norrut. Jag hann dock inte långt upp i backen innan det började slira och kugga över på alla möjliga konstiga vis i kassetten. Jag fattade ingenting mer än att det inte gick att fortsätta. Det blev till att avbryta passet och sikta in sig på att komma hem. Det var inte det lättaste då frihjulet hade låst sig, samtidigt som det släppte efter så fort jag tog i för mycket.
När jag kom hem plockade jag av bakhjulet och knyckte bort bodyn. Det var ingen vacker syn jag möttes av. Missljudet jag har haft kvar i baknavet verkar ha berott på att sätena för ingreppsklorna var deformerade. Detta innebar att klorna rörde sig felaktigt. Till slut har en klo havererat igen och en flisa har åkt runt och gröpt ur ingreppen i bodyn. Det betyder att detta baknav är historia. Bara att köpa nytt. Jag har inte bestämt mig än om jag ska köpa ett nytt hjulpar eller bara ett nytt bakhjul - eller kanske ett nytt hjulpar nu och senare ett nav, så kan jag lämna in det för byte. Då har jag ett extra hjulpar, vilket kan vara mycket praktiskt vid olika tillfällen - på tävling kan man ha reservhjul i händelse av punktering, på senhöst och tidig vår kan man ha ett dubbat och ett odubbat par. Möjligheterna är oändliga. Frågan är vilket jag ska göra.
För ögonblicket har jag åter knyckt dotterns bakhjul så jag kan köra igen när det passar. Det är dock inte en lösning jag gillar - när vädret blir bättre skulle jag vilja ta med hela familjen på cykeltur, då måste cyklarna vara kompletta.
Tja - så är det. Ibland verkar det bara som saker ska strula. Inget att hänga läpp för.
Jag fick i alla fall en go' halvtimme innan raset.
Garmin-data:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar