Idag var jag och sonen på MTB-träning med vår nya klubb BoråsCA. Grabben var orolig för att han skulle vara långsammast av alla(vilket han inte var), vad nu det skulle spela för roll. Det gick rätt bra, tyckte jag, han själv var dock inte lika övertygad. När det efter en dryg halvtimme blev stopp mitt framför honom i skogen så han åkte rätt ut i buskaget blev det inte roligare...
Nå, han fick hämta sig och se'n fortsatte vi träningen. I slutet kördes en liten improviserad stafett, varvid sonen hängde upp sig på att han blev frånåkt av några ungefär jämnåriga som tydligen har mer cykelvana. Suck...
Nå - en kul grej i alla fall; efter ett varv på nybörjarbanan på Kransmossen kom vi förbi den berömda pulskbacken. Jag bestämde ig för att göra ett försök. Sist jag gjorde det, innan SM 2011, kom jag ungefär 5 meter upp. Idag kom jag nästan ända upp. Det var bara ett par meter kvar när jag stirrade mig blind på ett djupt spår och inte kunde bestämma mig vart jag skulle. Tvekan finns inte plats för i ett så'nt läge, så det blev stopp. Retligt, men ändå - jag kom nästan upp! Lite mer jävlar anamma och kanske lite mer puls innan så man inte går på mjölksyra direkt, så borde jag kunna klara den. Om jag klarar den 4 gånger under en tävling blir en annan grej. Vi får se den 15-16 juni, då är det tävlingsdags och jag har tänkt pröva mina vingar i H40-klassen. Det blir ett par hårda veckor framöver för att försöka bygga lite mer benstyrka, se'n får vi se.
Tyvärr är det annat som kommer emellan lite då och då. T.ex. blir det nu ingen träning förrän tidigast på måndag - och då tror jag inte det blir av för jag måste få ordning på bakbromsen. Det verkar vara luft i systemet och det är inte jättemysigt att köra med...
Så från mitten på nästa vecka borde det kunna vara möjligt att börja trycka på lite igen. Då får vi se hur det går. Rapport kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar