Denna soliga vårlördag var det äntligen dags för ett MTB-pass igen. Av skilda orsaker har det inte blivit något på hela veckan.
Jag har varit lite sur på mig själv ett tag för att jag inte har tagit i ordentligt på träningarna - det har visserligen inte varit så lätt med det usla underlaget, men jag hade ändå velat haft lite mer av den där känslan att man är riktigt trött, med blodsmak och lätt yrsel.
Idag tänkte jag att det skulle bli lite mer av den varan, så jag satte upp ett bra tempo redan på vägen till I15. Trampade ut på första varvet - efter 2 minuter ringde telefonen. Det var dottern som informerade om att sonen hade kommit hem storgråtande efter att ha ramlat. Bara att vända och cykla hemåt igen.
När jag kom hem hade sonen repat sig något - storasyster hade tröstat och tappat upp ett bad - så jag kunde ge mig ut på cykeln igen. Kände inte för att trampa iväg till I15 igen, utan rullade ner till Haléns och tog backen upp till Ryssby Klint. Jag hade totalt glömt hur brant den var. Kämpade mig ändå upp och lyckades göra det på personligt rekord. Bättrade mig med drygt 20 sekunder på en 500m lång klättring som för mig nu gick på 4:02. Backrekordet lyder på 3:29 - det får vi se om jag någonsin klarar...
Nå, jag rullade vidare mot Björbo och kämpade vidare i uppförsbackarna. Gav mig på samma skogsbacke som jag kämpat med tidigare, lyckades inte heller idag. Jag tror att det största problemet sitter på insidan, liksom med Björbobacken som jag missade på sista bergsknallen igen. Jag kommer lite snett och vågar inte styra upp av rädsla för att slira på berget. Antagligen helt obefogat - kan jag trampa mig uppför där det är brantast ska jag nog kunna svänga upp från skrå lite grand där det inte ens lutar lika mycket. Bara att kämpa vidare - en dag ska det gå. Det har det gjort förut!
Dagens Garmin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar