4 december 2013

Inomhuspremiär!

I helgen hälsade jag på min bror och hans sambo. I samband med det passade jag på att låna hans landsvägsracer. Han behöver den inte just nu, och vi har inomhuscykling på onsdagar under vinterhalvåret. Förra säsongen körde jag på min MTB med slicks, det gick skapligt men kändes lite tungt.

Hur gick det med racer då? -Jodå, det gick kanon. Idag skulle vi köra 6st 10-minuterspass med 2 minuters vila emellan. Första passet gick bra, jag låg lite högt i puls men tog mig igenom. det var egentligen samma sak med alla passen, en del blev bara lite mer för högt så jag fick hejda mig. En delförklaring till det är att jag saknade hastighetsmätare på lånecykeln, så när det var min tur att dra fick jag försöka känna mig fram till lagom fart och det gick väl sådär. Till nästa gång skaffar jag en billig cykeldator och sätter dit, så har jag koll på hastigheten.
Dagens pulskurva. Snitt 174(85% av max), topp 199(97%)

13 november 2013

Källarträning i brist på cykel

Idag var det premiär för onsdagscyklingen inomhus i Ryahallen. Jag har skrivit om den förut - 1,5 tim cykling på en 200m löparbana med lätt doserade kurvor. Mycket roligare än det låter. Svårt att hitta en hastighet man orkar hålla genom ett helt pass - vad som känns lätt och enkelt första 10 varven kan visa sig extremt hårt och krampframkallande efter ytterligare 10.
Tyvärr har jag ingen cykel att köra inomhus på just nu, så jag fick gå ner i källaren och ställa mig på crosstrainern i stället. Tyckte det var dags för något annat än ettor idag (har kört ettor både i torsdags och måndags), så det blev fyror i stället. Jag siktade högt och ställde efter 10 min uppvärmning in ett program med 4-minutersintervaller, 240W i svackorna och 340W i topparna. Redan första toppfyran blev väldigt tung och jag ställde ner den efterföljande svackan till 200W. Topp 2 sänkte jag till 320W, det gick rätt bra, vilosvacka på 200W igen kändes också bra så det gick fint med en 320W-topp till, med 200W efter. När fjärde toppen kom var jag inte beredd och fick då nästan stopp, vilket gav ett igångdrag på 340W. Det drog ur benen så illa att jag fick sänka lasten till 300W och vilan efter till 180W. Sista toppen tog jag också på 300W, jag kunde kanske kört den lite högre men det kändes rätt bra. Svettpölen på golvet vittnade i alla fall om att jag hade fått jobba en hel del.
Dagens effekter
Pulskurva. 5 toppar på strax över 190(90% av maxpuls)

28 oktober 2013

Visst har jag blivit bättre!

Citat från 29 mars om 5km-spåret vid I15:
Med ett dagsbästa på 15:55 är det dock fortfarande långt till mitt personbästa på 13:09, och lite till för att slå Tobias Evertssons 12:40 - vilket jag SKA göra i år.
Den 4/10 körde jag varvet på 12:37 - en putsning av mitt personbästa med en dryg halvminut och 3 sekunder under de 12:40.
Att hr Evertsson i September har putsat sitt personbästa med 2 minuter är en annan femma - det ger mig ett nytt mål...
Igår var jag ute på en lite blandad runda som jag började med att efter lite uppvärmning flänga ett varv runt samma 5km-spår. Jag var lite besviken på att det tog hela 13:15, men när jag nu ser att det bara är 6 sek över mitt tidigare personbästa är jag rätt nöjd ändå. Det gäller att ha perspektiv!

Garmin-info för den som är intresserad:

23 oktober 2013

Världscuppremiär i källaren


Jahapp, ikväll drog jag igång vinterträningen - hoppas jag. Det kändes rätt motigt, men gick ändå rätt så bra. Det blev lite sen start, så jag fick nöja mig med 40 min idag. Som inspiration tittade jag på repris av första deltävlingen i årets MTB-världscup. Härlig start på den tävlingen med Emil Lindgren som visade framfötterna och tog starten innan en hal kurva puttade bak honom i fältet lite.
Min träning idag då? Tja - sådär, får man väl säga. Tänkte kört 1-minutersintervaller på 400W men fick sänka till 360W. Se'n gick det rätt bra.

I lördags var jag ute på en liten cykelrunda. Jag hade en grym träningsvärk i låren efter att ha spelat "Lazergame" i 2*20 minuter kvällen innan, men försökte köra på lite. Det gick skapligt - 40s över mitt personbästa på I15:s 5km-slinga. Se'n tänkte jag jobba lite uppför "mördarbacken" men en bit upp i backen, precis när jag hade växlat ner från 4:an till 3:an och tryckte till igen, rasslade det till och tog stopp. Kedjan hade halkat av 3:ans drev och ramlat ut till 8:ans. Detta har hänt förut, då var det början till slutet för mitt DT Swiss-nav. Nu tror jag inte XT-navet är lika känsligt men jag ska nog snarast kolla över kedja / kassett och se om inte det är bytesdags. Dessutom har jag på känn att framklingorna behöver bytas ut också. Kul att handla lite :)
Well, nu är det duschdags och se'n sova. Ha det!

Växeln inne vid 3:an, kedjan på 9:anSådär ska kedjan inte gå på rullarna...

13 oktober 2013

Härlig cykelhelg

En bekant i grannskapet har nyligen köpt sig en 29" Trek X-Caliber. På lördagsförmiddagen tog jag med honom på en grusvägstur ner till Storsjön utanför Viskafors. Vi cyklade i drygt en timma ner dit, stannade till en stund och delade på en banan och cyklade sedan hemåt igen. Vädret var helt underbart så det var totalt 2 timmars extremt njutningsbar cykling. Då kompisen är grön inom MTB fick jag ta det väldigt lugnt men lyckades ändå få honom att jobba ganska hårt.
Paus vid Storsjön på lördagen
En positiv följd av det var att jag även kunde ta en söndagstur. Tyvärr hanns den inte med förrän efter middagen och magen kändes då inget vidare. Därför fick det tänkta hårdpasset bli ett myspass. Jag rullade bort till Björbobacken via ett spår med en lurig backe som jag idag för första gången inte klev av i. Stärkt av det tog jag mig an spåret till höger om asfaltvägen upp till Björbobacken. Tänkte det skulle gå bättre än det brukar. Nu var jag som sagt inte riktigt i slag, så tempot var inget vidare. Däremot funkade tekniken bättre än vanligt och det blev endast en kort fotisättning i andra delen och avklivning först i slutet av sista delen. Skapligt - men inte bra. Hrrm...
Nå, jag fortsatte uppför Björbobacken, lugnt och metodiskt. Stannade till på toppen för en bild innan jag rullade nerför liftspåret. Det gick fantastiskt bra idag, utan några oplanerade stopp. Gick faktiskt riktigt fort på slutet och kändes bra. Kort sagt en underbar helg!
Redo att rulla nerför liftspåret.

24 september 2013

Än går det cykla!

Idag var vädret underbart och jag lyckades hinna hem från jobbet i vettig tid, så strax efter kl 18 bar det iväg ut på min Cube. Det blev en tur bort till Björbobacken, 2 vändor uppför vägen och nerför liftspåret (utan OTB) och sedan hem igen. Trodde jag var lite snabbare uppför än tidigare, men missade mitt PB från förra veckan med 4 sekunder. Försökte mig också på ett rekord i min rotbacke, men där gick det för sakta i början. Har inte det där klippet just nu, men det är ju föga förvånande, med tanke på att jag har tränat väldigt sporadiskt sedan chocken på Kransmossen i juni. Får väl se om jag hämtar mig och lyckas plocka tillbaka lite form i vinter. Lite mer knuff i låren och mer flås - det är allt som behövs. Tänk så enkelt det kan verka...
Dagens Garmin:

22 september 2013

Nu börjar den mörka perioden!

Väntade förgäves på bra väder idag. Blev till slut en säsongspremiär på Crosstrainern. Det var ingen höjdare - den inre rösten som vill att man ska sluta var med från första minuten, men jag vägrade lyssna på honom. Fick ihop en timmes träning med snittpuls över 80% och topp rätt nära max. Känns som det blir en lång vinter...
Dagens pulskurva. Samma effektkurva i start och slut - svårt att tro...

19 september 2013

PR och OTB i halvmörker

Tog en liten runda idag. Ville egentligen tagit en längre, men tyvärr kom jag ut för sent. Startade klockan kl 19 och körde sista biten 35-45 min senare halvt på känn. Otäckt värre.
Innan det hann bli för mörkt hann jag i alla fall med en sväng upp i skogen innan Björbobacken, därefter vidare upp. I skogen gick det inget vidare då det redan var rätt dunkelt och svårt att se var man vågade sätta framhjulet. Dessutom har jag fått en negativ trend i den backen - jag tror inte längre på att jag ska klara den och missar därför i mittpartiet så jag får stopp - redan innan det ens är svårt. Irriterande. I sista delen fick jag också stopp, men det var mindre att göra åt - taskigt spårval gjorde att jag plötsligt stod still med framhjulet mot en sten medan bakhjulet gick runt. Så det blev promenad upp där.
Uppför Björbobacken gick det desto bättre - första branten som jag tidigare har mesat uppför på 3:ans växel tryckte jag mig genom på 5:an idag. Se'n höll jag tempot uppe lite bättre än vanligt(men fortfarande alldeles för dåligt) på platten, innan jag åter tyckte att jag jobbade rätt bra uppför. Det tyckte kroppen också - jag flåsade rejält och en koll på pulskurvan efteråt visar att jag i 3,5 minuter har legat på över 190,dvs strax under min maxpuls. Nu betyder inte det att jag är vältränad - tvärtom visar det att jag har tappat lite av konditionen så benen gör åt mer syre än lungor och hjärta klarar att leverera. Nå - upp kom jag och det på en tid som trots allt var personbästa. Men det berodde mer på vilja än form.
Ner tog jag liftspåret - som jag har brukat göra de senaste gångerna. Idag kände jag mig rätt säker och släppte upp farten lite mer än vanligt - vilket straffade sig i brantaste delen. Jag gjorde kardinalfelet att stirra blint på gropen jag inte ville köra i och planterade framhjulet mitt i. För att förstärka effekten panikbromsade jag precis samtidigt som hjulet nådde gropen. Sedan flög jag. En intressant erfarenhet att göra en s.k. OTB(Over The Bars) i brant nerförsbacke - man får en bit att gå tillbaka upp igen...
Nu är det rätt snäll natur precis där jag flög, så jag landade i en massa stora ormbunkar. Bara att klättra upp, hämta cykeln och klättra ner igen. Se'n ställde jag in siktet hemåt i elljusspåret. Det var dock ingen vidare styrka på elljuset - funkar nog OK att springa i då man har mer tid på sig att se stenar och annat, men på cykel är det riktigt otäckt att inte riktigt se vad som ligger framför en på spåret.
Hem kom jag i alla fall till slut, men det gäller allt att komma ut lite tidigare på rundorna i fortsättningen. Är nog inte många veckor kvar som det går att cykla på kvällen, se'n blir det till att börja nöta i källaren igen. Ser inte riktigt fram emot det, men jag vill ge mig själv en chans till att kanske bli lite snabbare. Det var ju det där med 45 sekunder per kilometer som jag konstaterade i juni - skulle jag känna till våren att jag är någonstans i närheten av de tiderna kan det kanske bli ett par race under 2014. Vi får se. Annars fortsätter jag helt enkelt att ha roligt på cykeln - det är inte det sämsta!
Garmin-data för dagens tur:

13 september 2013

Dags för lite jubel!

Efter en stunds träning på Ymerbanan(mer om det i ett senare inlägg - sitter på jobbet), följt av de obligatoriska torsdagspannkakorna, fick jag lite tid att i efterhand kolla in Livesändningarna från de avslutande tävlingarna i MTB-världscupen. Igår avgjordes grenen XCE, Cross Country Elimination - närmast att likna vid skidåkarnas sprintgren. Inför tävlingen hade vår världsmästarinna Alexandra Engen en skaplig ledning. Hon behövde ta sig till final och i den se till att inte komma efter Kathrin Stirnemann från Tyskland. Vår 19-åriga stjärna Jenny Rissveds hade efter ett trist VM dessutom lite revansch att inkräva, så förväntningarna var höga. Och som de infriades! Våra tjejer tog sig till final på ett förstklassigt vis och i finalen var det inget snack om saken. Jenny lämnade de övriga i dammet, Alexandra gick i mål på en tredjeplats medan Stirnemann hade tappat benen totalt till finalen och inte hade något att säga till om. Därmed var saken klar och Alex var världscupvinnare. JUBEL!!!
Även i herrarnas tävliingar fanns det för ovanlighetens skull anledning till svenskt jubel. Matthias Wengelin hade redan under VM genom en nästsnabbaste kvaltid visat att han ville vara med och slåss. Det blev inget mer där då han slogs ut tidigt, men i gårdagens tävling var det annat ljud i skällan. "Wengan" hade snabbaste kvaltid och tog sig till final på ett förstklassigt sätt, bl.a. genom ett hårresande snabbt spårval nerför en av de värsta passagerna på banan. Det spåret drog han nytta av även i finalen och lyckades ta sig i mål på en andraplats. Fenomenalt bra, och riktigt kul att det höll ända fram.

Grattis till alla tre och tack för en spännande torsdagskväll!

23 augusti 2013

Skillnad mellan känsla och verklighet...

Den senaste tiden har det inte varit mycket hårdträning för min del. Jag har haft annat för mig, prioriterat familjen osv. Idag kom jag till slut iväg på ett pass. Jag struntade i uppvärmningen och rullade direkt ner till Haléns för ett ryck upp till Ryssby Klint. Kände mig ruskigt stark, stod upp i början och trampade hårt så låren brände, gjorde sedan allt för att inte tappa farten helt när orken tröt. Tyckte verkligen jag jobbade bra men efteråt visar klockan något helt annat. Rekordet är 3:08, min bästa tid är 3:43. Idag tog det 4:13 . Men det är inte så konstigt när man rivstartar på låg puls.
Nå, jag fortsatte kämpa på resten av passet, lyckades hålla en rätt hög puls genom hela. När jag kom till Björbobacken tog jag i där också och lyckades förbättra mitt personbästa från 3:43 till 3:39. Fantastisk höjning, särskilt med tanke på att en raket vid namn Simon Gabrielsson i Juli satte ett nytt rekord på 2:40. Känns helt utom räckhåll. Men om jag bara kan fortsätta bättra mitt eget pb är jag nöjd.
Nerfarten i liftspåret gick idag för första gången utan stopp och avstigningar. Se där - en positiv utveckling!
Totalt var jag ute i lite drygt en timma och snittade c:a 80% av min maxpuls. Får man väl vara lite nöjd med.

Igår var jag ute på en MTB-tur med junior, han har den senaste tiden börjat visa lite mer tåga och vilja att anstränga sig på cykeln än jag sett tidigare. Bl.a. kämpade han igår med en backe som han hade bestämt sig för att klara. Det gick - på åttonde försöket. Sen åkte han ner och skulle klara den igen. Denna gång tog det ungefär 20 försök...
När sonen är så pigg på att cykla får jag ta alla chanser att ta med honom ut - även om det innebär att jag tränar mindre. Spelar inte så stor roll - jag har inget träningsprogram att följa ändå och cyklar för att det är kul. Att ta i så man får blodsmak är ett sätt att få extra krydda på det, ett annat sätt är att njuta av hur sonen utvecklas. Och i valet mellan dessa vinner alltid alternativ 2!
Den lille kämpen under Hallby-stafetten förra året

16 augusti 2013

Ny bakbroms monterad och premiärkörd!

Japp, så var den kassa Formula-bakbromsen bortplockad och en Avid Elixir 5 monterad i stället. Jag hade ju planer på Shimano XT, men det gick enklare att få tag på Avid-bromsen. Premiärturen blev en liten upptäcksfärd i skogarna norr om Hestra-området. Nya bromsen kändes kanon. Lite längre slag på spaken från ingrepp till låsning, lite mer kraft för låsning, men skön känsla och lättdoserad efter ett par bromsningar.
Garmin från turen:

13 augusti 2013

Dålig fart...

Just nu är det ingen vidare fart på vare sig mitt bloggande eller cyklande. Bloggandet har jag kommenterat tidigare, det mindre cyklandet har hängt ihop med semesteraktiviteter och tekniska problem.
I lördags skulle vi hälsa på ett par vänner i Viskafors, en liten ort strax utanför Borås. Jag tyckte det kunde passa med en cykeltur dit medan hustru och son åkte bil. Jag har åkt i skogarna två gånger, ledsagad av en annan vän. Tänkte jag skulle klara att hitta stigar på egen hand denna gång. Det gick - nästan... Turen var 17km lång och tog 1h 22min, varav 1.5km tog 30min - en "promenad" genom en blandning av tät barrsnårskog och myr. I båda miljöerna var det bra att ha cykeln med - i snårskogen sköt jag cykeln framför mig för att bana väg, på myren hade jag cykeln som stöd för att inte sjunka ned. Tack vare det tog jag mig praktiskt taget torrskodd över.
Nåväl - fram kom jag, till slut. Det var dock jobbigt då jag endast hade frambroms. Igår tog jag mig därför an uppgiften att än en gång lufta bakbromsen, något jag fått göra lite väl tätt senaste tiden. Nu fick jag förklaringen; ett membran i huvudcylindern har pajat så när jag tryckte i bromsolja nere vid bromsoket läckte det ut vid handtaget. Lite studier på nätet visar att det är ingalunda unikt när det gäller Formula R1. Det tycks dessvärre inte som det är vare sig billigt eller enkelt att åtgärda så det lutar åt en ny bakbroms. Då är frågan vad man ska ha. Tror det blir en Shimano XT - verkar ge bra stopp för pengarna. Återkommer när bromsbytet gjorts.

Avslutar med att bjuda på Garmin-info från min vilse-tur:

30 juli 2013

Om prioriteringar

Om någon har tänkt på det vet jag inte,men det var ett tag sedan sist jag bloggade. Det handlar om att prioritera vad man lägger sin tid på. Jag är ute på mina MTB-turer, registrerar dom på Garmin, Funbeat och Strava. Sedan sätter jag mig och skriver blogginlägg om dagens tur. Totalt lägger jag ofta 2 timmar vid datorn efter 1 timmas cykling. Känns lite överflödigt. Därför har jag bestämt mig för att blogga betydligt mindre. 
Den som till äventyrs undrar hur det går med min cykling kan ju kolla Strava-länken.

Trevlig Sommar!

7 juli 2013

Lugnt pass runt I15 med bra bromsar

I fredags fick jag ett paket från Rose i Tyskland. I paketet fanns ett Shimano XT-baknav, som jag idag har lämnat bort tillsammans med mitt bakhjul med det rasade DT Swiss-baknavet. Det visade sig nämligen att nya delar till det rasade baknavet hade kostat över 1000 SEK, medan ett nytt XT-baknav kostade 323 SEK. Så det blir billigare att ekra upp bakhjulet med nytt nav än att reparera det befintliga.
I paketet fanns även en luftningssats för mina Formula-bromsar, så i förmiddags luftade jag bakbromsen - en ganska enkel uppgift. Därmed kände jag mig redo för en cykeltur senare idag.
Ett par minuter innan kl 18 stack jag ut. Till en början var jag lite osäker på vart jag skulle ta vägen men då en kompis hade satt ett rekord i en grym backe vid I15, tänkte jag den kunde vara intressant. Jag började dock med en lugn sväng runt 5km-spåret, där jag stannade till och plockade undan lite rester efter vinterns skogsarbete. Sedan fortsatte jag varvet. När jag kom runt tog jag mig an mördarbacken. Det var en grusbacke med väldigt löst grus så man hela tiden var tvungen att leta grepp. När man kom en bit upp och väntade sig att se krönet, såg man bara mera backe. Tungt...
Jag kämpade mig uppför hela backen, se'n rullade jag in på 5km-spåret och halvvilade lite. När jag kom runt till foten av mördarbacken kände jag mig stark nog att ta den en gång till. Denna gången gick jag ut lite lugnare eftersom den var så lång - plötsligt var jag uppe...in på 5km-spåret igen, när jag kom ner tyckte jag det räckte med mördarbacke för idag och tog i stället ett varv runt 5km-banan. Se'n körde jag hem, väldigt nöjd med dagens tur. Det var fantastiskt kul.

Och det är ju det som är huvudorsaken till mitt MTB-cyklande: att ha roligt!
Dagens Garmin:

4 juli 2013

Kanske lite på gång?

Tog en sväng på Hestra / Rya Åsar idag igen. Började lite annorlunda - hoppade över uppvärmningen runt Byttorpssjön och körde rätt upp till Hestra Parkstad i stället. Detta gjorde jag för att komma från rätt håll in på en liten Strava-sträcka. Det hjälpte - med en tid på 50 sek var jag bara 4 sek från KOM...
Se'n fortsatte jag till min rotbacke som jag också tänkte försöka ta rekord i. Det gick nästan - 19 sek från gällande rekordtid 2:21. Och då kändes det ändå som det gick lite dåligt på sina ställen. Finns hopp!
Fortsatte sedan bort mot Björbobacken, på vägen försökte jag mig på en brant som jag klarade med lätthet i måndags - idag var det omöjligt. Blev tvärstopp på första tramptaget, båda gångerna jag försökte. Det var lika bra att fortsätta bortåt. Innan jag gav mig på Björbobacken tog jag en tur nerför lilla stigen till höger om vägen. Den brukar vara rätt rolig att "bomba" nerför lite lagom. Idag fanns dock inget självförtroende så jag smög nerför och höll därför på att stå på näsan. Nåja, ner kom jag och drack lite vatten innan jag vände uppåt i jakten på backrekord. Denna backen har jag beskrivit förut - först en liten brant, stenig del, se'n lite lättare, därefter lite brantare och stenigare igen. Första försöket tog det stopp direkt på första stenarna. Sur som ättika vände jag ner och började om. Denna gången kom jag ungefär 3 meter längre innan jag fick klicka ur. Jag bestämde mig dock direkt för att inte vända igen utan springa upp i stället. Det funkade. När det planade ut hoppade jag på cykeln igen och fortsatte upp. På den lättare, flacka delen lyckades jag småklanta ett par gånger så jag fick klicka ur, men jag höll ändå igång. Sista branten tappade jag fort men var åter snabb med beslutet att springa upp - det kan ju vara bra att träna på det också, när man ändå är ute och tränar...
Det blev faktiskt nytt rekord i den backen, med löpning och allt. Fast nästa gång ska jag sätta rekord med fötterna på tramporna hela vägen!
Väl uppe där var det dags för Björbobacken. JAg rullade fram och satte igång. Rullgruset såg jag till att klara genom att ta lite extrafart varje gång jag skulle passera ett stråk. Gick utmärkt. Se'n var det bara att fortsätta upp, jobbandes ordentligt så det sved lite lagom i låren. När jag sedan kom till hällarna fokuserade jag på att trampa ordentligt och att hela tiden bestämma vart jag skulle styra. Det gick klockrent. Och se - det blev rekord där också.

Nu vet jag ju inte att jag sätter rekord medan jag är ute på rundan - det är något jag med spänning kollar in efteråt, nyfiken på om känslan jag har haft syns på klockan. Och det gjorde den idag. Kändes faktiskt bra i kroppen idag. Tekniken var inget vidare, självförtroendet i stenpartier var uruselt, men kroppen var pigg. Skönt.
Dagens Garmin:

1 juli 2013

Oengagerat skitpass - som ändå blev rätt bra

Idag var kroppen inte ett dugg sugen på träning. Egentligen brukar jag försöka strunta i det och köra på ändå, men jag har varit dålig på det den sista tiden. Den där satsningen för att bli 45sek snabbare per kilometer har liksom inte tagit fäste i psyket. Det verkar snarare ha blivit tvärtom.
Nå, jag försökte göra ett par ryck idag i alla fall, men det gav inte så mycket. Rotbacken gick rätt sakta och se'n fick jag för mig att något lät konstigt, så jag stannade mitt i backen och började studsa cykeln - utan att hitta något, såklart. Fortsatte på en tur i rätt lugn takt där jag emellanåt tog i lite grand. Jobbade mig uppför Björbobacken på en tid som bara var 2 sekunder över mitt rekord. Hade jag inte slirat till när jag nästan var ända uppe hade det varit ny bästatid. Och nerför liftspåret tog jag mig nästan också. Som jag har misstänkt var det inte lika skrämmande efter att man har klarat Tallbacken på Kransmossen. Hade jag inte fegat till och gått överstyr på ett ställe skulle jag klarat hela backen. Men det gick bra, jag gick vidare ner och kände på backen och kunde konstatera att den inte alls är särskilt brant.
Jag var även ute i skogen till höger om asfaltvägen, på den där backen som jag brukar tycka är så svår. Jag klantade till det på 3 ställen idag, men jag kunde konstatera att egentligen är den inte särskilt brant. Det är bara i mitt psyke den är svår. Den första delen är inte brantare än pulkbacken, och den branta delen är mycket kortare - bara ett par meter. Det är bara lite stenar i biten före som lurar till det för mig. Andra delen är ganska brant, men inget som egentligen ska vara omöjligt. Och tredje delen, som jag har sett som i det närmaste en vägg, såg idag inte alls särskilt brant ut. Den är dock lite stenig, så jag har inga problem att hitta nå't att fastna på...
På vägen tillbaka hemåt var jag inne på en annan brant stigning, som jag med svårighet klarat tidigare. Nu när jag såg den var jag inte ett dugg oroad utan trampade bara på och såg till att sätta framhjulet rätt så att bakhjulet inte skulle fastna. Gick hur bra som helst.
Så trots att det fysiskt inte var en hård dag idag, och trots att jag gjorde många klantmissar - som ledde till totalt 4 ofrivilliga vilopauser i det gröna - kändes det ändå som dagens tur ger ett positivt intryck i efterhand. Och då är det ju bra!
Dagens Garmin:

28 juni 2013

Rapport om träning och vurpa...

Det var kanske ingen som blev chockad av mina grymma sår efter dagens vurpa. Det var inte meningen heller. Tyckte det var lite kul bara efter att GT hade bloggat om sitt pass under rubriken Vurpar man inte kör man för sakta, och så vurpar jag - för att jag inte kör för sakta. Jag kom fram till en trädstam som jag hade hoppat över igår, lätt som en plätt. Idag skulle jag göra samma sak men kom fram till stammen i lite högre fart. Eftersom jag ännu inte kan göra s.k. "Bunny-Hops" ännu - man lyfter framhjulet först, hoppar sedan över hindret med framhjulet fortfarande i luften - så lyfte jag framhjulet över trädet, satte ner det - och se'n hann jag inte med mer innan bakhjulet var framme vid stammen. Tvärstopp, alltså. Jag gjorde en snyggdykning över styret, roterandes runt framhjulet, och landade liggande på rygg med händerna på styret och cykeln ståendes upp och ner ovanför mig. Bara att rulla åt sidan, klicka ur en pedal så jag kunde komma upp på rätt köl igen, för att därefter cykla vidare och komma ut på stigen framför ett främmande par(mor med dotter) som såg rätt lättade ut när dom förstod att rabaldret i skogen inte hade lett till något allvarligt.
En film på den vurpan hade vunnit priser...
Träningen i övrigt då? Ja - det var väl sådär. Benen kändes inte särskilt pigga men jag försökte smiska ur dom lite grann ändå. Personbästa(med 1s) på en liten asfaltsbacke på väg ut till sköna skogen, 3:e bästa på rotbacken osv. Jag kände att det inte var rätt dag för backintervaller, så i stället tog jag långa backen upp på Rya Åsar. Såg till att inte gå ner på lillklingan och inte låta mig själv tappa farten och växla ner i korta eller flacka motlut. Det blev en del stående trampning för att klara det - och lite mjölksyra. Det är bra, för det behöver jag vänja mig vid igen.
Dagens Garmin:
Edit: har rättat till ett litet språkfel /cykelbror

27 juni 2013

"Vurpar man inte kör man för sakta"

Precis så skrev Gunnar Töjrén tidigare idag.  Så jag körde väl inte för sakta idag då...
Utförligare analys kommer senare,  när jag hinner läsa in data från Garmin.

24 juni 2013

Träning som startade bra men kom av sig

Idag körde jag mitt första pass sedan förra helgens tävling. Jag kände mig inte jätteladdad och hade redan på förhand nästan låtit den inre rösten - veklingen - övertala mig att ta en lugn tur och bara njuta av cyklandet. När jag satte igång tog dock någon annan kraft över och jag drog upp ett högre tempo än på länge. Inte race-tempo, men ändå rätt högt. Det var bra flås och jag kände att jag jobbade rätt bra. Tog en repa i Halénsbacken, kändes ganska bra, jag försökte ta i men det är inte helt enkelt. Tror den är en väldigt bra värdemätare på hur tränad man är - det går inte fuska sig till en bra tid. Försökte ställa mig upp men för att inte slira fick jag stå så långt bak att det blev jobbigare än att sitta. Så det var bara att kämpa på. När det blev som tyngst gav jag mig f-n på att inte växla ner utan i stället hålla farten. Det betalade sig - det blev nytt personbästa på den första, branta delen. Visserligen bara 2 sek snabbare än tidigare PB, men ändå. Närmaste tid före mig är 4 sek snabbare, sedan är det ytterligare 6 sek till näst bäst och ännu 1 sek till KOM(King Of the Mountain). Det känns som det finns inom räckhåll. Det känns också som att det är en bra värdemätare när det gäller klättringsstyrka. Ska bli spännande att se hur det går.
Nå - jag hade inte tänkt att dagens träning skulle vara ett hårdpass så jag fortsatte bort mot Björbobacken. Tänkte ta första delen av grusbacken och sedan fortsätta bort i långa backen upp norrut. Jag hann dock inte långt upp i backen innan det började slira och kugga över på alla möjliga konstiga vis i kassetten. Jag fattade ingenting mer än att det inte gick att fortsätta. Det blev till att avbryta passet och sikta in sig på att komma hem. Det var inte det lättaste då frihjulet hade låst sig, samtidigt som det släppte efter så fort jag tog i för mycket.
När jag kom hem plockade jag av bakhjulet och knyckte bort bodyn. Det var ingen vacker syn jag möttes av. Missljudet jag har haft kvar i baknavet verkar ha berott på att sätena för ingreppsklorna var deformerade. Detta innebar att klorna rörde sig felaktigt. Till slut har en klo havererat igen och en flisa har åkt runt och gröpt ur ingreppen i bodyn. Det betyder att detta baknav är historia. Bara att köpa nytt. Jag har inte bestämt mig än om jag ska köpa ett nytt hjulpar eller bara ett nytt bakhjul - eller kanske ett nytt hjulpar nu och senare ett nav, så kan jag lämna in det för byte. Då har jag ett extra hjulpar, vilket kan vara mycket praktiskt vid olika tillfällen - på tävling kan man ha reservhjul i händelse av punktering, på senhöst och tidig vår kan man ha ett dubbat och ett odubbat par. Möjligheterna är oändliga. Frågan är vilket jag ska göra.
För ögonblicket har jag åter knyckt dotterns bakhjul så jag kan köra igen när det passar. Det är dock inte en lösning jag gillar - när vädret blir bättre skulle jag vilja ta med hela familjen på cykeltur, då måste cyklarna vara kompletta.
Tja - så är det. Ibland verkar det bara som saker ska strula. Inget att hänga läpp för.
Jag fick i alla fall en go' halvtimme innan raset.
Garmin-data:

17 juni 2013

45s per km - hur kommer jag dit?

Jag utlovade en plan för min framtida träning.

En snabb tanke som dyker upp är att ha minst ett pass i veckan där jag kör Halénsbacken ett par gånger och verkligen tar i. Varvet är 1,5km långt så 3 varv blir 4,5km vilket motsvarar ett "normalt" MTB-varv. Tidsmässigt ligger ett sådant 1,5km-varv för mig idag på c:a 7min och skulle enligt tidigare uträkning behöva bli lite drygt 1 minut snabbare. Då "retur"-delen är nerför ett motionsspår vill jag inte göra några höjningar där - och det ger inget bidrag till träningen - så jag får fokusera på att minska tiden uppför. Detta är lätt mätbart via Strava - jag har 20s till backrekordet, där är ett tydligt delmål.
5km-spåret på I15 är också en bra värdemätare, tyvärr är den livligt trafikerad av andra motionärer så inte heller där kan man satsa för hårt utför. Men jag kan dock ha som mål att korta min tid på den 2.8km långa uppförsdelen med 45s per km, vilket blir ungefär 2min. Det känns spontant som en närmast omöjlig uppgift, men ska jag ha någon chans att nå topp 5-10 är det dags att jobba lite. 

Jag vet inte om jag har förmågan att pressa mig tillräckligt för att nå ens halvvägs till något av de här målen, men jag kan ju alltid försöka...

Jag börjar såhär,  på en rätt låg och diffus målnivå, så får vi se vad som händer framöver. 

Snabb resultatuppdatering

Nu har jag hittat lite resultat - tack vare Oscar Ekstam, som även gjorde ett bra jobb som kommentator.
Från http://mobilcrosscar.blogspot.se/
Vad man kan utläsa är:
1) Jag var långsammast i klassen, slagen med 30s av näst långsammaste.
2) Dick Samuelsson som ropades upp som 14:e har sedermera strukits eftersom han bröt på söndagen. Jag var därmed sist i totalen.
3) Jag var 11:15 bakom Gunnar Töjrén på söndagen.
4) Gunnar snittade varven på 12 min, jag 15. Alltså 3min skillnad på 4km = 45s per km. Där har jag ett mått på hur mycket snabbare jag behöver bli till nästa år om det ska vara idé att köra.

Återkommer med en plan för det - den kan jag inte lägga upp på arbetstid ;)

16 juni 2013

BCA 2-dagars - min version...

Efter att ha läst ett par "success stories" tänkte jag lämna en snabb redogörelse för hur det är i andra ändan av startfältet.
Jag har ju haft på känn ett tag att jag kanske hade längre upp till täten än jag tidigare trott. I vinter har jag ju tränat relativt ofta och tyckt att jag har skött mig bra. Och jag har kanske utvecklats, men inte mycket. Mina tider på I15 och i Björbobacken har ju varit bättre än mina tidigare personbästa, men inte mycket bättre. Och förra veckan blev jag ju avställd av Henrik Lord på träning, så jag var ju beredd på att det skulle bli tufft. Men ändå...när jag kom upp mot mål-loopen idag var Gunnar Töjren redan på väg tillbaka från depån med sina reservhjul. Då lär han ju redan ha stått i mål ett tag och snackat med Tommy, Benny, Kjell och andra snabbingar ett tag.
Hur gick det till att komma så långt efter då? Tja - jag började båda dagarna med att starta uruselt. Jag tyckte det var otäckt trångt med så mycket cyklar överallt så jag vågade inte ta i något nämnvärt. Och eftersom alla andra gjorde det hamnade jag rätt långt bak direkt. Se'n trampade jag på så hårt jag orkade och plockade lite folk under första varvet. På andra varvet plockade jag också ett par, blev omåkt av någon men kände mig rätt bra. Och på slutet av lördagens andra varv var det färdigåkt p.g.a. en bakhjulspunktering.
På söndagen kom jag dock igenom hela andra varvet, som annars såg likadant ut som på lördagen. Långsam start, jobbade mig framåt under varv 1 och 2. På tredje varvet kände jag mig rätt stark, trampade på uppför pulkabacken och rullade ner mot nästa backe. Började trampa uppför den - och kraften var slut. Men det var på ett konstigt sätt det var slut - jag kände mig inte helslut i benen, inte i lungorna heller - ingen blodsmak på hela helgen - men ändå ville kroppen inte leverera. Det var bara att plåga sig igenom varvet. När sedan damerna som hade startat 5 minuter efter oss kom ikapp mig hade dom med sig två av dom jag passerat tidigare. Då ryckte jag upp mig lite och kämpade ikapp dom innan 4:e varvets pulkabacke. Där tog det slut igen. Efter 5 meter var det bara att kliva av, och att springa upp var i det läget inte aktuellt. Jag gick, sakta, uppför och såg de andra försvinna. Ner från backens topp var det snudd på att jag hade kört ut i det gröna av ren trötthet. Nere på plan mark tog jag det riktigt lugnt, drack lite vatten och fick tillbaka lite krafter så jag orkade ta mig vidare. Kämpade mig uppför långa backen, hörde hur någon närmade sig bakifrån så när det planade ut lite ställde jag mig upp och hittade lite nya krafter i benen. Jag kroknade snabbt igen och började göra massor av små misstag. Valde fel spår stup i ett så jag slirade på rötter, fastnade på stenar och vinglade nästan av, allt i en salig röra. Men på något vis lyckades jag ändå ta mig till nerförsbackarna, där jag trampade på för att få lite lucka till den flåsande mannen bakom. Det fick jag, och i sista nerförsbacken satsade jag allt för att ytterligare öka avståndet. Det funkade, så när jag sedan vände mig om på sista slätten var det god marginal till den jagande. Jag borrade ner huvudet och trampade på, uppför backen mot målsvängen. När jag rullade i mål var den jagande mannen hela målrakan bakom. Skönt.
Så nu vet jag hur det känns att köra ett helt lopp i H40-klassen. Smärtsamt! Och ska man ha en chans att mäta sig med det övre skiktet måste dessutom varje träningspass på vägen vara lika smärtsamt.
Den insikten tar jag med mig och ser om jag kan omvandla i praktik.
Resultatet då? Tja - eftersom jag bröt lördagens race blev jag tilldelad en tid som var 5 min mer än den sämsta tiden. Jag ropades upp som 13:e totalt och tyckte någon anan ropades upp efter mig, vilket måste betyda att jag slog någon stackare med mer än 5 minuter. Eller så hörde jag fel...får se när resultatlistan dyker upp på nätet. Då lovar jag dela med mig.
På jakt - gentlemannen med röd hjälm kom jag förbi.
Före pulkabacken
Efter pulkabacken - 5 sek före punkan...

14 juni 2013

Bättre prognos

Ser ut som vi kan få lite bättre väder i alla fall!
 
Lördag: molnigt men inget regn Banan vattnas mellan lördag och söndag...
Söndag: inget regn under loppet
Så nu är det bara att hoppas att mina delar kommer idag. Posten försökte leverera dom till dörren i onsdags kl 14:30, när det inte gick blev det sortering i Härryda för utkörning till vårt lokala ombud. Igår när jag gick dit visade det sig dock att paketet blivit felsorterat i Härryda och hamnat på ett annat ombud i Borås och därför gått tillbaka till Härryda för omsortering. Bara att hoppas att det blir rätt denna gången, annars får jag köra tävlingen med dotterns bakhjul, vilket jag egentligen inte vill.

13 juni 2013

Bra förutsättningar för helgen...

Jahapp, efter en period med riktigt underbart sommarväder utan regn bestämmer sig vädergudarna för att sveriges MTB-cyklister ska få sina fördomar om Borås förstärkta. Alla som tjatar om att det regnar i Borås ska bokstavligen få vatten på sin kvarn. Enligt prognoserna ska det regn som började inatt hålla på i varierande skala en bit in i nästa vecka. Idag ska vi enligt SMHI få 5mm utöver det som redan har kommit (3-4mm?), fredag 6-7mm, lördag 1-2mm och söndag 23mm!!! Söndagens skyfall ska börja vid 14-tiden, dvs precis lagom till starten för veteranklasserna. Tillsammans med en temperatur runt 10 grader ger det förutsättningar för en MTB-upplevelse utöver det vanliga...
Fast alla som var på MTB-SM i Borås 2011 vet hur det blir, eftersom flera dagar under den veckan bjöd på samma härliga förutsättningar.
Huvaligen...
En föraning om hur helgen kommer att bli...

12 juni 2013

Backträning med insikter

Igår var det tisdag, det betyder MTB-träning. Jag åkte bort till Kransmossen till kl 18 och trodde vi skulle öva på varvet. Fel hade jag. Dagens träning fokuserade på backar. Vi körde ett varv som rundade pulkabacken innan vi körde uppför den. Detta varv körde jag 4 gånger innan jag i stället bad Kjell Olsen visa mig vägen runt SM-banan, som vi ska köra en av dagarna den kommande helgen. Kjell hade redan varit runt ett varv men ställde villigt upp. Han lovade vänta på mig om jag blev efter. Jag slet som ett djur för att hänga med men blev efter i princip hela tiden, trots att Kjell gav intrycket att vara ute och "slö-åka" lite.
Det kändes först lite irriterande att skillnaden är så stor - jag har ju varit så nöjd med min träning i vinter och vår. Men när vi stod och pustade ut på toppen av pulkabacken (jodå- jag tog mig uppför den även på SM-varvet!) kände jag den välbekanta blodsmaken i munnen och den brännande känslan i benen som jag inte känt särskilt mycket av under vårens träningar. Då insåg jag varför jag inte har blivit starkare, snabbare och bättre med min träning: jag har inte tagit i tillräckligt. De första åren brukade jag gå ut stenhårt på varje pass och kämpa mig igenom bultande lungor och blodsmak i munnen, i år har jag "värmt upp" på lägre fart, jobbat lite grann på vissa partier, men annars gjort åt mycket tid på att träna på trekvarts intensitet. Det har räckt ganska bra för att konservera formen från tidigare år, men inte till att förbättra den.
Nu när jag vet detta, kommer jag försöka hitta tillbaka till den där viljan att verkligen ta i, så att jag fortsätter utvecklas. Då kanske det kan vara lönt att köra någon tävling nästa år också.
Annars kändes det bra igår. Jag hade lånat dotterns bakhjul i väntan på reservdelar till mitt frihjul, som vid söndagens skärskådning visade sig vara snubblande nära totalhaveri med låsning. Ett låst frihjul hade ju passat fint i en utförslöpa i 50 km/h...
Med dotterns bakhjul kändes det fantastiskt bra att ta sig fram på stigar som förra veckan kändes otrevliga. Konstigt så stor inverkan ljudet har.
Så nu hoppas jag bara på nya delar till bakhjulet, så ska jag nog kunna ta mig igenom helgen ordentligt. Rapport följer...
Tisdagens Garmin:

2 juni 2013

Personbästa på en dålig dag...

Idag tänkte jag jobba i lite backar, så efter en lätt uppvärmning tog jag mig an branten upp från Haléns mot utsiktspunkten vid Ryssby Klint. Jag har försökt med lite mental förberedelse för denna backe och lyckades undvika dom absoluta fartsänkningarna. Det kändes som det gick rätt bra och jag har mycket riktigt satt personbästa. Lite kul att kolla min utveckling:
Jag har lyckats bättra mig lite för varje gång jag har kört där i år. Kul!
Mindre kul blev det längre fram. Jag trampade bort mot Björbobacken för min vanliga sväng ner i skogen vid sidan av asfaltvägen, för att vända och jobba mig uppåt igen. Det kom dock av sig pga ett hiskeligt träd som låg tvärs över stigen.
Inget att Bunny-hoppa över...

Efter en stunds fundering om jag skulle lyfta cykeln över, rulla ner och vända och sedan lyfta cykeln över igen, bestämde jag mig för att hoppa över den delen och i stället vända vid detta träd. Det verkade dock som denna störning hade rubbat mmig totalt, för jag fastnade i första branten, redan innan det egentligen är svårt. Sedan fastnade jag ett par gånger på den flackaste delen, och självklart även i sista branten.
Lätt irriterad på mig själv styrde jag vidare till grusbacken och började trampa på. Det tog stopp halvvägs uppför första branten då jag valde ett spår med ett löst ytskikt på ett löst mellanskikt - plötsligt stod jag still och trampade.
Än mer irriterad trampade jag vidare. Nu klarade jag resten, men naturligtvis sätter man inga personliga rekord när man kliver av i backar som normalt går att trampa uppför.
Efter Björbobacken kände jag att det räckte för dasgen, så det blev en ganska lugn tur hem via rotbacken som naturligtvis gick rätt dåligt.

På eftermiddagen var jag sedan på Kransmossen och hjälpte till att röja banan inför racet vi kör 15-16 juni. Det ser ut att bli en bra bana om vädret håller sig. En elak pulkabacke och ett lite läskigt drop är väl det som sticker ut. Med lite fokuserad träning hoppas jag klara båda!
Dagens Garmin:

29 maj 2013

Svag men stark - träning bra för psyket

När jag stack ut på träningen idag kändes det som kroppen inte alls ville köra MTB. Det ville dock jag, så jag struntade i känslan. Den enda hänsyn jag tog var genom att avstå från backnötning Haléns - Ryssby klint. I stället körde jag bort till I15 och tänkte mig ett par varv. Även det tog emot nå't kolossalt, men jag ignorerade den inre rösten som försökte få mig att bara ta ett lugnt varv och se'n köra hem. När jag slog undan känslan av att inte orka och i stället analyserade vad muskler, hjärta och lungor sa, kom jag fram till att jag skulle köra så hårt jag kunde, åtminstone första varvet. Jag var rätt säker på att det gick långsamt, för så kändes det. När jag hade laddat upp rundan i Strava blev jag därför rätt förvånad. På hela varvet var jag 1(!)sekund från rekordet, på uppförshalvan var jag 14 sekunder snabbare än monstret som har totalrekordet. Detta monster är f.ö. samma person som har rekordet i backen från Haléns till Ryssby Klint - det är en "lite" brantare stigning där jag har betydligt mer att hämta in.
Kanske det händer någon gång, det blir en annan historia. Idag är jag i alla fall väldigt nöjd med att ha presterat bra trots att det inte kändes som jag kunde det. En erfarenhet jag tar med mig.

Och "den lille veklingen" fick storstryk :)
Dagens Garmin-data:

27 maj 2013

Mysigt med lilleman igen!

Egentligen hade jag behövt ett riktigt träningspass idag men jag kände efter torsdagens härliga tur att det kanske var läge för en sväng med Junior igen. Jag nämnde det vid frukosten idag och han var med direkt. När jag kom hem från jobbet var han fortfarande lika positiv, så efter kvällsmaten stack vi ut på en sväng. Idag fick jag välja väg, det gjorde jag med torsdagens runda i tankarna. Lyckades hitta lite backar där han fick pressa sig men där det ändå fanns en chans för honom att komma upp. Han fick en så'n boost i självförtroende att han t.o.m. gav sig f-n på att han skulle försöka i en backe som jag bara klarade ungefär 4 tramptag i. Han hade inte en chans, tack vare backens svårighetsgrad lyckades han dessutom ramla och hade oturen att slå sig lite mot en sten. Det var dock inte värre än att jag kunde övertala honom att fortsätta, och efter lite vila och prat med en passerande hund var humöret på topp igen. Mer backar, mer stigar och mycket lite protester. Så'na här dagar är det bara underbart att vara ute med avkomman. Att träningen blir lidande får jag helt enkelt stå ut med.
Såhär var dagens tur enligt Garmin:

25 maj 2013

Envishet funkar ibland...

Idag var det dags att plåga benen lite - jag hade ju "lovat" efter träningen med BCA att jag skulle ta minst 3 svängar i Halénsbacken. Sagt och gjort. Jag hoppades på ett personbästa, det kändes också väldigt bra och visst blev det så. 2:57 mot tidigare 3:00. Stor skillnad :) Jag är framförallt nöjd med att jag lyckades övertala mig själv att verkligen genomföra de andra två turerna, om ock i lägre tempo, 3:31. Detta gällde första, brantaste delen. Hela vägen upp gick på 4:58 mot mitt personbästa 4:52.
Det va ett bra pass i alla fall. Mer ska det bli.

23 maj 2013

Härligt i skogen!

Idag tog jag med sonen i skogen. Jag hade förberett honom på det igår och i morse, så han var helt med på det efter kvällsmaten. När vi kom iväg sa han "får jag välja väg idag?" "Javisst" sa jag och väntade mig lite små lätta stigar och en dryg halvtimmes cykling. Tänkte för mig själv att jag kanske kunde ta en kort träningssväng efteråt. Så fel jag hade...
Den lille vännen hade varit ute i skogen på "hajk" med klassen häromdagen och då tyckt att stigarna de gick på var perfekta för MTB-cykling, så nu skulle vi köra där. I stort sett hade han rätt, det var bara det att en del svårare terräng hade han kanske inte noterat när han var till fots. Han var dock ovanligt envis när det gällde att ta sig uppför brantare backar och över lite jobbigare rötter och stenar. Men emellanåt fick jag ändå bära cykel åt oss båda. Efter trekvart var vi framme där klassen hade lagat mat på hajken. Där gick vi runt och tittade lite innan vi begav oss hemåt. Nu var junior inte helt säker på vägen så det blev inte riktigt kortaste vägen hem, men rolig var den - även om jag fick bära en del till.
Totalt sett var detta en riktigt trevlig stund med en god son som inte en enda gång beklagade sig. Det gjorde mig absolut ingenting att jag inte hann med ett "riktigt" träningspass - det kan jag göra en annan dag. Kvalitetstid ska man ta vara på!
Så här såg det ut idag, enligt Garmin:

21 maj 2013

Mycket träning nu...

Ja, så är det med mina mått mätt. I lördags en timme i rätt hård takt, måndag en knapp timme i lite lugnare takt men ändå rätt OK. Idag fick jag chansen att träna med BCA på Kransmossen. Intervaller i backe var planen. Försökte haka på två ruskigt snabba tonåringar och en seniorcyklist. Klarade väl ungefär 10 sekunder innan dom ställde av mig...nå, jag körde på i mitt tempo men det blev ingen attack. Jag känner styrka i benen men det känns inte som den räcker så länge. Och jag vet ju att jag kan köra länge på hög puls, men det ger för dålig utdelning. Får fortsätta jobba på. Nästa träning blir ett backpass vid Haléns. Ska försöka ta mig upp minst 3 gånger, fler om jag kan. Helst ska jag slå mitt personbästa - som jag satte i lördags. Bara jag får ordning på bakväxeln eller kassetten eller kedjan, vad som nu är fel - idag när jag tog i uppför en liten brant smällde det till och plötsligt var kedjan ute på 9:ans drev, fast växelreglage och växel var på 4:an. Nästan som om växeln har flexat på nå't vis. Fattar ingenting. Efteråt körde vi en stafett och där funkade växlarna bra. Får kolla på det i morgon. Nu är det dusch och säng.

17 maj 2013

En av två är inte så illa!

Så har årets MTB-världscup startat. Som jag hoppades var de svenska damerna i en klass för sig. Tyvärr lyckades en överentusiastisk schweizisk dam förstöra dagen för sig själv och Jenny Rissveds i semifinalen, annars hade 2 av 4 tjejer i finalen varit svenska. Nu blev det "bara" Alexandra, men det räckte för en svensk seger. Hon är helt fantastisk i den grenen. Nu får vi se hur det går i den "vanliga" Cross Country på lördag.

Själv ska jag ut på en liten sväng i morgon. Värmer upp med lite småmys på vägen mot Björbo, se'n ska vi se om jag kan klara hela skogsspåret en gång. I onsdags klarade jag första branten men var då så trött att jag gjorde en idiotmiss på ett ganska enkelt parti och fick kliva av. Efter att ha hämtat andan lite där fortsatte jag vidare och klarade till min förvåning sista branten, som jag trodde var för svår för mig. Nu vet jag bättre!
Jag var även uppe på toppen av Björbobacken en gång, det gick ganska enkelt dit upp även om jag irriterande nog var tvungen att gå ner till lillklingan fram. Jag kunde nästan ha svurit på att Bosse på Sportson bytte mittklinga till en med 2 tänder mer när han luftade min frambroms...
...eller så var jag bara svag i onsdags. Det har varit lite si och så med träningen ett tag, med långhelger och försök att få med junior i MTB-leken osv. Så jag har tappat nå't hekto muskler och fyllt på med ett par av annan sort. Då blir det lite motigare, men det blir snart bättre igen. Extrahekton är bra under träning då det ger extra belastning. Och då blir det resultat av träningen. Vilket gör att extrahektona minskar - och muskelhektona kommer tillbaka. I sinom tid. Och tid har jag gott om. Visst - jag har tänkt tävla i mitten på juni, men det går som det går. Det kommer bli roligt att pröva på. Och primärmålet är att komma runt hela loppet utan att totalkrokna. Om jag kan undvika att komma sist är det en bonus. Tätstriden kommer jag inte vara i närheten av.
Så jag har inte bråttom att komma i bättre form. Bättre att ta det pö om pö och se hur långt det kan gå.

Spännande racing utlovas!

Såhär vill vi ha det ikväll igen...
Idag är det dags för första avgörandet i årets första deltävling av världscupen i MTB. Dagens tävling är sprint, eller som det heter i cykelvärlden, XCE - Cross Country Elimination. Sveriges hopp står till Alexandra Engen och Jenny Rissveds i damklassen, i herrklassen tror jag inte vi har någon som ställer upp. Däremot får vi på söndagens tävling i "vanlig" Cross Country se hur det går för Emil Lindgren, som var stadig inom topp-20 förra året. Hoppas han har lyckats lyfta sig en nivå till i år. Startsnabb är han i alla fall - flera gånger förra året var han topp 5-10 de första varven innan han gled ner mot 15-20. Har varit en väldig inspiration under vinterns pass på crosstrainern i källaren, jag har säkert sett varje lopp 5-10 gånger.
Men ikväll är det alltså sprinten som gäller, då håller vi tummarna för damerna. De kör för övrigt också på söndagen i Cross Country. Eller ja - Alexandra kör då. Jenny är ännu för ung för elitklassen så jag vet inte riktigt när hon kör. Vi får i alla fall tyvärr inte se hennes race då det bara är elitklasserna som visas.
Var man kan se dom? På RedBull Live hittar ni racen. Man kan även se dom i efterhand om man skulle missa dom.

7 maj 2013

Lugnt med inslag av styrketest

Idag var jag och sonen på MTB-träning med vår nya klubb BoråsCA. Grabben var orolig för att han skulle vara långsammast av alla(vilket han inte var), vad nu det skulle spela för roll. Det gick rätt bra, tyckte jag, han själv var dock inte lika övertygad. När det efter en dryg halvtimme blev stopp mitt framför honom i skogen så han åkte rätt ut i buskaget blev det inte roligare...
Nå, han fick hämta sig och se'n fortsatte vi träningen. I slutet kördes en liten improviserad stafett,  varvid sonen hängde upp sig på att han blev frånåkt av några ungefär jämnåriga som tydligen har mer cykelvana. Suck...
Nå - en kul grej i alla fall; efter ett varv på nybörjarbanan på Kransmossen kom vi förbi den berömda pulskbacken. Jag bestämde ig för att göra ett försök. Sist jag gjorde det, innan SM 2011, kom jag ungefär 5 meter upp. Idag kom jag nästan ända upp. Det var bara ett par meter kvar när jag stirrade mig blind på ett djupt spår och inte kunde bestämma mig vart jag skulle. Tvekan finns inte plats för i ett så'nt läge, så det blev stopp. Retligt, men ändå - jag kom nästan upp! Lite mer jävlar anamma och kanske lite mer puls innan så man inte går på mjölksyra direkt, så borde jag kunna klara den. Om jag klarar den 4 gånger under en tävling blir en annan grej. Vi får se den 15-16 juni, då är det tävlingsdags och jag har tänkt pröva mina vingar i H40-klassen. Det blir ett par hårda veckor framöver för att försöka bygga lite mer benstyrka, se'n får vi se.

Tyvärr är det annat som kommer emellan lite då och då. T.ex. blir det nu ingen träning förrän tidigast på måndag - och då tror jag inte det blir av för jag måste få ordning på bakbromsen. Det verkar vara luft i systemet och det är inte jättemysigt att köra med...

Så från mitten på nästa vecka borde det kunna vara möjligt att börja trycka på lite igen. Då får vi se hur det går. Rapport kommer...

5 maj 2013

Igång igen!

Efter en vecka i Florida och ett par dagars vila för att bli av med jetlag, har jag i helgen fått till lite cykling.
Jag började igår med en dryg timme tillsammans med sonen. Ingen stor ansträngning för mig, men jag lyckades i alla fall jobba fram blodmsak och sätta personbästa i min favoritrotbacke medan sonen studerade vattenflödet i bäcken. Idag blev det trekvart med hustrun före lunch, efter lunch fick jag sedan chansen att ta en tur på egen hand.
Jag satte av i hög fart från början, besluten att jobba hårt genom hela passet. Körde bort till I15 där jag tog 3 varv på 5km-banan, 2 medurs och ett moturs. Underlaget var nu riktigt snabbt och benen pigga, så det kändes riktigt bra. Första varvet gick fort men tyvärr var hjärnan lite trött halvvägs upp i "slakmotan" så jag körde ner i en bäckfåra och fick ett litet stopp. Stoppet blev nog bara c:a 5 sek, men eftersom farten efter var betydligt lägre kan nog hela "fadäsen" ha kostat 20-30 sekunder. Det innebär att jag lika pigg och utan stopp skulle kunna klara rundan på 12:40, vilket är exakt vad Tobias Evertssons Strava-rekord ligger på. Nästa gång jag åker dit ska jag röja bort lite bråte på ett parti där man i vinter har kört med skogsmaskiner, efter det ska den branten säkert gå 5-10 sekunder snabbare. Då ska jag verkligen ha chansen att nå Tobias' rekord. Inte för att det är extremt viktigt, men när man nu känner att man har farten i kroppen och att man vill bli snabbare, är det en bra morot.
Andra varvet tog jag lite lugnare men fick inget stopp i fåran, det varvet blev då 40 sek långsammare men snittfarten låg ändå över den för mig magiska gränsen på 20 km/h.
Tredje varvet gick som sagt åt andra hållet, detta innebär att man börjar med ett par grymma uppförsbackar på låg växel. Tidigare har jag här varit tvungen att använda lillklingan fram, men inte idag. Vinterns slit har alltså burit frukt! Tyvärr var jag dpck lite slö och orkade inte riktigt trycka på i dessa branta backar, vilket gör rätt många sekunder i tid. "slakmotan" baklänges gick sedan duktigt fort, jag klarade de flesta motluten på 9:ans drev på mittklingan - det var riktigt kul att känna den kraften i benen. Jag lyckades också hålla blicken långt fram och planera körningen, så kurvorna gick riktigt bra också. Kort sagt är jag väldigt nöjd med dagens tur och önskar bara att jag hade haft möjlighet att hålla på längre. Men en dryg timme med "nästan tävlingsmässig" pulskurva är inte så dåligt det.
Dagens puls. Snitt 181(83% av max), Topp 194(92%)
Dagens kompletta Garmin-data:

21 april 2013

Härlig vårträning!

Denna soliga vårlördag var det äntligen dags för ett MTB-pass igen. Av skilda orsaker har det inte blivit något på hela veckan.
Jag har varit lite sur på mig själv ett tag för att jag inte har tagit i ordentligt på träningarna - det har visserligen inte varit så lätt med det usla underlaget, men jag hade ändå velat haft lite mer av den där känslan att man är riktigt trött, med blodsmak och lätt yrsel.
Idag tänkte jag att det skulle bli lite mer av den varan, så jag satte upp ett bra tempo redan på vägen till I15. Trampade ut på första varvet - efter 2 minuter ringde telefonen. Det var dottern som informerade om att sonen hade kommit hem storgråtande efter att ha ramlat. Bara att vända och cykla hemåt igen.
När jag kom hem hade sonen repat sig något - storasyster hade tröstat och tappat upp ett bad - så jag kunde ge mig ut på cykeln igen. Kände inte för att trampa iväg till I15 igen, utan rullade ner till Haléns och tog backen upp till Ryssby Klint. Jag hade totalt glömt hur brant den var. Kämpade mig ändå upp och lyckades göra det på personligt rekord. Bättrade mig med drygt 20 sekunder på en 500m lång klättring som för mig nu gick på 4:02. Backrekordet lyder på 3:29 - det får vi se om jag någonsin klarar...
Nå, jag rullade vidare mot Björbo och kämpade vidare i uppförsbackarna. Gav mig på samma skogsbacke som jag kämpat med tidigare, lyckades inte heller idag. Jag tror att det största problemet sitter på insidan, liksom med Björbobacken som jag missade på sista bergsknallen igen. Jag kommer lite snett och vågar inte styra upp av rädsla för att slira på berget. Antagligen helt obefogat - kan jag trampa mig uppför där det är brantast ska jag nog kunna svänga upp från skrå lite grand där det inte ens lutar lika mycket. Bara att kämpa vidare - en dag ska det gå. Det har det gjort förut!
Dagens Garmin:

14 april 2013

Men vaf... - ska man aldrig få vara nöjd?

Efter en lååång vinter var vädret idag riktigt skönt och jag hade tid att ge mig ut på en skogstur efter lunch och fika med familj + svärmor. Började lite mjukt och jobbade mig igenom lite olika småbackar. Det kändes lite tungt men efterhand blev det allt bättre. Borta vid Björbobacken rullade jag nerför ett av DH-spåren och skulle sedan klättra upp. Denna backe har jag jobbat med många gånger, sent i höstas klarade jag den nästan och i år är målet att den ska klaras utan stopp. Det lät sig inte göras idag då fästet i lervällingen inte var mycket att jubla över. Första gången kom jag itne långt alls eftersom jag hade glömt att gå ner till mellanklingan fram. Bara att vända och ta sats igen. Försökte hålla farten uppe, det gick skapligt men på nå't skumt sätt slant kedjan in på lillklingan mitt i värsta branten. Snacka om temposänkning. Se'n var det snart stopp med slirande bakdäck. Nåja, ner igen. Kedjan var tillbaka på mittklingan, jag justerade twister-reglaget ett mikrosnäpp så den säkert inte skulle ramla in. På samma ställe hände det igen, denna gången tog det tvärstopp, typ "chain suck". Konstigt - sådär har det aldrig hänt förut. Kollade ner på klingorna, såg att stor- och mittklingan såg lite sneda ut. "Skumt, har inte märkt att jag har slått i något men det kan ju ha hänt i DH-rullet", tänkte jag. Av någon anledning böjde jag mig ner och tog i storklingan som satt lös!?!
Finn 2 fel...
På något mystiskt vis har alltså två av fyra skruvar som håller fast kedjekransarna vid vevpartiet lossat och ramlat bort. När jag tog i på brantaste stället vek sig mittklingan så kedjan ramlade ner på lillen. Riktigt skumt - jag har aldrig varit och skruvat på dom skruvarna, hur kan dom plötsligt bara lossna? Så det var bara att rulla hemåt och hoppas att inget mer skulle lossna på vägen. Det gjorde det inte, tack och lov.
Dagens Garmin:

9 april 2013

Andens seger över köttet...

Idag hade jag bestämt mig för att jag skulle ta en sväng på 1½ timme, bort mot Rya Åsar och kanske uppför Björbobacken. Kom iväg ut precis efter kl 18 och började i lugn takt med lite uppvärmning. Kändes lite segt men tänkte att det nog skulle ordna sig bara jag kom igång. Well - jag kom aldrig igång. Hela passet var en lång kamp mot ben som helt saknade energi. Emellanåt glimtade det till och jag kunde trycka på uppfär en rotbacke eller över ett krön, se'n var kraften borta igen.
Med sådana förutsättningar fick jag rikta in mig på teknik idag. Det blev ett par svängar i olika småbranta backar. Underlaget komplicerade dock tillvaron en del, så det gick väl sådär. Nå - jag tog mig i alla fall igenom 90 minuter. Och på något konstigt vis - när jag började komma mot slutet på turen började det kännas lite positivt igen, benen började svara och jag orkade jobba lite i slutbackarna. Så när jag kom hem kändes det ändå som vanligt - helt underbart att ha varit ute på en lekstund i skogen.
Dagens Garmin-data:

5 april 2013

Ibland blir det inte som man tänkt

Hurra, såg häromdagen att min licens är klar. I god tid före Bockaracet.
Tyvärr visar det sig att Bockaracet har ställts in. Orsaken är enligt hemsidan väder och lågt deltagarantal. Typiskt. Det var denna tävlingen som passade för mig i vår. Andra tävlingar faller bort av olika skäl, så nu blir det inget förrän den 15-16 juni då det blir race på hemmaplan, Kransmossen i Borås. Ska bli riktigt kul.

I ärlighetens namn är jag lite lättad över att det inte blev något race, då jag inte känner att jag har fått upp det rätta tempot ännu. Å andra sidan hade antagligen inte motståndarna det heller, så man kanske kunde haft en chans att komma någon plats över sistastrecket. Nå, det lär jag aldrig få reda på.

Nu hinner jag i alla fall komma igång ordentligt med träningen. När snö och is är borta ur skogarna kör jag så det ryker. De närmsta veckorna blir det lite lugnare nu när jag inte känner tvånget att vara i form inför premiärracet.

3 april 2013

Blött, segt och smutsigt

Idag tog jag en sväng till I15 igen. Hade bestämt mig för att köra 3-4 varv för att få tillräcklig träning. Nu visade det sig rätt snabbt att underlaget var lite annorlunda idag. När jag körde i måndags var det ju på morgonen och isen som fanns var hård och bra, marken var frusen på de flesta ställen. Idag var klockan 5 på kvällen efter en dag med strålande sol, vilket innebar att det som var ren is i måndags i många fall nu var mjuk, snöliknande is-sörja som däcken skar ner i. Där det redan i måndags var lite mjukt hade nu is-sörjan försvunnit, i stället var det på många ställen ett skikt av lera som sög fast däcken. Inne i de skuggigare partierna av skogen var det dock fortfarande gott om hård glansis, så jag hade inte känt mig säker på odubbat idag. Jag tror att det blir ett pass till på dubbdäck, på lördag. Se'n är det nog dags för odubbat. Våren närmar sig, sakta men säkert!
Dagens Garmin:

1 april 2013

Bättre och bättre dag för dag...

Då min hustru fyller år denna fantastiska dag, fick jag lägga mitt träningspass tidigt på dagen innan besökarna kom. Efter en något seg morgon och frukost tvingades jag också begränsa mig något. Egentligen ville jag kört 3 eller 4 varv men det fick stanna vid 2.
Det var klart positivt att åka ut tidigt på dagen, innan ytskiktet hade blivit blött och segt. Tack vare det - och lite jävlar anamma - gick dagens första varv på 15:25, slakmotan på 10:04, att jämföra med 16:02 resp. 10:45 sist jag var ute. Andra varvet blev inte lika framgångsrikt då jag kroknade ordentligt en bit upp i slakmotan. Men det känns ändå bättre för varje gång jag är ute. Nästa sväng blir på onsdag, har ännu inte bestämt om det blir I15 igen eller om jag ska satsa på lite backträning vid Björbo. Tror nog det blir I15 - det är rätt nyttigt med 10 minuter slakmota. Om jag sedan plågar mig igenom 4 varv blir det nyttigt för karaktären. Så får det nog bli.
Dagens Garmin:

29 mars 2013

Något snabbare idag!

Idag körde jag bort till I15 igen. Var lite besviken på tempot sist, tänkte jag skulle försöka lite hårdare idag. Då jag kom iväg senare bestämde jag mig från början att bara köra två varv. Det visade sig sedan att jag gott kunde kört tre - eller fyra för den delen, det var ljust över en timme efter jag kom hem. Och tvätta cykeln gick inte. dels hade slangen frusit - inne i garaget! - och dels hann smutsen frysa fast på cykeln. Ställde in både vattenslang och cykel i garaget med värmefläkten igång, så kanske jag kan tvätta den i morgon.
För tvätta den behöver jag göra - det var bra mycket mer än barra snö och is i skogen idag...
Nå - cyklingen då? Jodå, det gick bra. Jag hade bestämt mig för att ta i lite mer och det lyckades jag med. Genomgående har jag legat ungefär 1 km/h snabbare runt varvet, vilket innebär att varven har gått knappt en minut snabbare. Med ett dagsbästa på 15:55 är det dock fortfarande långt till mitt personbästa på 13:09, och lite till för att slå Tobias Evertssons 12:40 - vilket jag SKA göra i år. Båda dom tiderna är dock satta på torr bana i höstas, det gör stor skillnad.
Nästa pass blir på söndag, då drar jag bort till Björbobacken och pressar mig uppför lite. Gör ett ryck för att höja styrkan lite kommande vecka,, se'n blir det någon lugn runda veckan därpå innan Bockaracet i Kristianstad den 14/4.
Dagens runda i Garmins ögon:

27 mars 2013

Hårt jobb i dåligt tempo

Idag tog jag en tur till I15, där jag tänkte ta några varv runt 5km-slingan. Jag hade hoppats kunna hålla ett bra tempo tack vare dubbdäcken, men det var inte is överallt. Det var gott om väldigt mjuk mark där däcken sögs fast. Dessutom har man varit flitig med skogsavverkning under vintern så det ligger grenar och kvistar på många ställen och spåren är sönderkörda av skogsmaskiner. Så tempot blev det väl si och så med, men jag lärde mig en del om min kropp. Och 80 minuter på MTB:n i friska luften är så oändligt mycket trevligare än en timme i källaren.
Dagens Garmin-data:

24 mars 2013

En go' tur i skogen

Vädret var i alla fall vackert! Någon plusgrad och sol.
Idag var det dags. Efter dryga 10km på asfalt för att avsluta inkörningen av de nya dubbdäcken vek jag in i skogen för att så småningom komma fram till Björbobacken. Tanken var att jag skulle klara hela backen nu när jag hade dubbat. Nu går det ju inte alltid som man tänkt sig...Under den gångna veckan hade det ju fallit lite mer snö, och någon har varit uppe och kört 4x4 en bit upp i backen. I bilspåren gick det nästan köra, men när det blev för brant var inte snölagret starkt nog för att ge fäste, och för tjockt för att dubbarna skulle nå ner till isen. Det blev alltså stopp. Utanför bilspåren var det för djupt och packat. Däcken skar ner en bit, och när man försökte pressa sig framåt släppte det direkt bak. Så det blev en promenad sista biten idag igen. Uppe på toppen tog jag den obligatoriska bilden innan jag gav mig av neråt i liftspåret. Det gick riktigt bra då det var tilllkört med en liten fyrhjuling. Lagom grepp så det gick bromsa, lagom hårt så det inte skar ner. Jag fegade dock när jag kom till den branta delen. Vill inte gå över styret när jag är ensam.
När jag kom ner fortsatte jag sedan i löparspåret bort mot Hestra, där var dubbdäcken riktigt sköna att ha. Bettet var bra på ren is så det var bara att jobba på i backarna. Jag testade min favorit-rotbacke, den var lätt som en plätt. Kan inte förstå att jag nå'nsin haft problem med den backen :)
Detta känns riktigt bra, jag önskar att jag hade köpt dubbdäcken i december. Men det har ju inte varit rätt ljusförhållanden tidigare. Nu kan jag i alla fall fortsätta ute utan att behöva vänta på snösmältningen.
Dagens Garmin:

21 mars 2013

Tillbaks i källaren...

Idag packade jag träningskläder i ryggsäcken och tog fin-MTB:n till jobbet. Tanken var att jag skulle förlänga vägen hem och få kört färdigt de sista inkörnings-kilometrarna på dubbdäcken. Nu ville ödet annorlunda - precis när jag skulle gå och klä om ringde telefonen, det var hustrun som behövde jobba över. Det i sin tur betydde att jag behövde ta raka vägen hem och sköta transporten av Jr till kulturskolan för gitarrlektion. 17:00-17:30 pågick den - precis mitt i prick i det tidsrummet jag hade tänkt cykla. Så det blev inget med det.
Nåja - det var inget att hänga läpp över. Jag tog ett pass i källaren i stället. Satte på Red Bull Live, MTB-världscupen deltävling nr 4 2012 och började trampa på testcykeln. Efter 10 min inledning gick starten, då skruvade jag upp motståndet på TC:n och kämpade på. När värsta rushen lade sig sänkte jag motståndet och hämtade andan lite, för att åter öka motståndet när det gick uppför. Tanken var att jag skulle köra så hela tiden, men det blev lite svårt då producenten inte hela tiden följde ledarna, så när de närmade sig ett krön stannade kameran och man såg övriga åkare komma förbi. När man sedan fick se toppgruppen igen hade de precis rullat nerför / platt en stund och började klättra. Jag hade missat hela nerför-/platt-delen och skulle då kämpa vidare uppför. Det blev för mycket för mig så jag tog lite lägre last där. Se'n blev det lite variation som jag kände för, kanske lite för lätt men emellanåt tog jag i alla fall i så svetten sprutade. Efter en halvtimme på testcykeln bytte jag till crosstrainern. Där började jag med ett intervallpass, 5st intervaller om 60s/60s 120W/400W, därefter ett lugnare varierat pass på 15min som nedvarvning.
Nästa pass blir förhoppningsvis ute på lördag. Då ska det vara c:a 10km inkörning kvar på dubbdäcken, det tar jag som uppvärmning innan jag angriper Björbobacken igen. Gissa om jag ser fram emot att ta den backen med ordentligt grepp!
Dagens pulskurva. Snitt 159(78% av max), topp 195(95%)

18 mars 2013

Nya dubbdäck ska köras in!

Eftersom kung Bore verkar behålla sitt grepp om Svea Rike ett par veckor till, gjorde jag idag en utflykt till Henrikssons Cykel och inhandlade ett par nya Schwalbe Ice Spiker till reapris. 445kr/st, att jämföra med nätets billigaste 695kr/st inkl frakt.
Efter montering var klockan bara strax efter 4 - hade slutat tidigt för att ta grabben till tandläkaren - så jag bytte om till cykelkläder (mycket kläder för att klara kylan!) och stack ut på en sväng. Jag hade nämligen läst på däckpaketet att man skulle köra in däcken i 40km på hårt underlag innan man fick ut i avsett element. Då jag inte har lampor på MTB:n såg jag till att inte vara ute för länge. Cykeldatorn säger att jag körde 20.9 km, GPS:en säger 19,44. Inte så stor skillnad. En så'n runda till så är däcken inkörda. Det var en intressant upplevelse - varken i Ryahallen eller vår källare har jag stött på sådan motvind. Ett par goa backar sög musten ur mig också, framförallt i början innan jag hade fått in känslan för att hålla farten när det började ta emot. Lustigt vilken skillnad det är bara man lägger lite kraft i början på backen. Ser redan fram emot nästa gång - men ännu mer emot första turen i skogen på dessa fulldubbade däck.
Dagens Garmin-fakta:

16 mars 2013

Vårpremiär...

Lite mer is och snö än de odubbade däcken mäktade med...
Eftersom solen har töat bort is och snö på en hel del sluttningar den senaste tiden - kylan till trots - närde jag en förhoppning att den öppet belägna Björbobacken skulle vara snöfri idag. Som ni ser på bilden hade jag lite fel. Det var inte praktiskt möjligt att göra några hårda försök i backarna. Rätt som man försökte var det glansis under snön och det tog tvärstopp. Jag är ändå nöjd med att jag klarade mig utan en enda vurpa. på många ställen lyckades jag också ta mig över isen genom att trampa mjukt men ändå kraftfullt. Bra teknikträning, inbillade jag mig. Fick även lite teknikträning nerför liftspåret ni ser i bakgrunden på bilden. Tyvärr tog jag inte liftspåret hela vägen - det hade nog varit enklare än den isiga backen, det insåg jag dock inte förrän det var försent.
Så det blev väl inget direkt hårt pass idag, men det var en rätt OK start på säsongen. Nu är det bara att kämpa på och sikta framåt. 4 veckor till Bockaracet!
Dagens Garmin-data:

14 mars 2013

Nästan samma pass men ändå så annorlunda

Idag körde jag nästan samma pass som i tisdags. Jag värmde upp på 40W högre nivå - vet inte varför, men det gjorde jag. Tyckte väl det kändes lite för lagom i tisdags. Resultatet idag då? Tja - ungefär samma som i tisdags. Tack vare att jag var lite snabbare i pauserna sjönk pulsen mindre, plus att jag fick 20 min nedtrampning i stället för 15. Ingen större skillnad. Känslomässigt ungefär samma, även om det var lite tyngre i början idag. Men det brukar det vara 2 dagar efter ett intensivt pass. Detta är något jag ska ha med i tankarna inför tävlingen söndagen den 14/4 - ingen tung träning efter onsdag.
Nå, nu är det sängdags. Visar pulskurvorna för tisdagen och idag som jämförelse. Inga stora skillnader, men ändå...
Tisdag. Medel 156(66%), max 193(91%)
Idag. Medel 167(74%), max 198(95%)

12 mars 2013

En timme i landet lagom...

Hade egentligen ingen riktig lust att träna idag men tyckte ändå det var dags. Satt länge och försökte planera ihop ett bra pass, skrev ihop ett försök till Tabata på testcykeln men när jag kom ner till källaren och skulle dra igång uppvärmningen kändes det mer som dagens pass bara skulle vara Crosstrainer. Så jag började med ett försiktigt uppvärmningspass på 20 minuter. Efter det tänkte jag knappa in ett ganska lugnt pass men såg att maskinen hade kvar programmet från "Tabata"-passet förra veckan, så jag tänkte "äh vafan, vi försöker väl". Jag var dock inte mentalt inställd på några maxkörningar utan höll mig på en kadens runt 80 vilket gjorde att det kändes rätt lugnt. Så lugnt att jag faktiskt orkade tre omgångar - när jag maxade blev det bara två.
Avslutade med en kvart på lite högre last än uppvärmningen men inget särskilt tungt. Så slutsumman av dagens pass är väl - rätt lagom...

7 mars 2013

Träning med smak av mer - och blod...


Den där tjatiga förkylningen har hindrat mig från träning ett tag, sist jag gjorde något träningsaktigt var 1000m simning för nästan en vecka sedan.
Igår och idag när jag har cyklat hem från jobbet har dock halsen känts bra och benen starka, så när Börje Bus föreslog att jag skulle träna som svar på att jag kände mig lite småaggressiv bestämde jag mig för att gå på det där Tabata-liknande upplägget jag hade funderat på. Nu går ju Tabata ut på att man kör korta pass, 20s, på maxintensitet och hälften så långa vilopass emellan. Jag har dock inte kommit på hur man ska köra 20s last, 10s vila på testcykeln när det tar 5-6s att skruva upp belastningen varje gång och lika lång tid att skruva ner, så jag lade upp ett pass på Crosstrainern i stället där jag programmerade in lastpass på 400W med 12W vilopass emellan. Det blev då 2 staplar last, 1 stapel vila. Då kortaste totaltiden för 10 staplar är 5min blev varje stapel 30s, vilket gjorde att lastpassen blev 60s och vilan 30s. Inte riktigt Tabata-stilen, men jag tänkte att det skule nog ge lite i alla fall.
Och det gav lite - blodsmak, t.ex. Första 60s drog jag på i 120-kadens och orkade hålla den i 55s innan jag dog. 30s senare drog jag på igen, denna gång höll jag inte mer än 90-100 i kadens, tredje gången ytterligare lite lägre. Se'n var det liten paus då jag noterade data för detta första passet och startade nästa. Där blev det aldrig särskilt hög kadens, låg väl runt 80 och kämpade på. Sista lastpasset fick jag ta hjälp av armarna.
Efter detta körde jag ett nedtrampningspass på 15 min med moderat belastning som ändå kändes rätt tungt. Kanske var lite trött...
Pulskurvan för TC-delen.
Såhär var lasten fördelad i "Tabata"-passen
Nu känns det väldigt bra. Hoppas på bra väder i helgen så kanske man kan ta en tur bortåt Björbobacken och kolla snöläget.

3 mars 2013

Tröttsamt...

Underligt, Blogspot tycks ha tappat bort ett inlägg för mig. Tar väl en liten repris först.
I onsdags var det cykling inne i Ryahallen igen. Jag har ju haft problem att klara mig utan kramp och gick i onsdags in för en lite annan approach. Under dagen höll jag nere kaffedrickandet, detta för att hålla kvar vätska i kroppen. Jag tog också en Berocca brustablett för att få i mig lite vitaminer men framförallt magnesium, då det i vissa läger anses minska risken för kramp. Slutligen såg jag till att dricka mycket under dagen och att äta ordentligt med kolhydrater för att ladda glykogendepåerna. På träningen tog jag det också lite lugnare och undvek de värsta tokrusherna. Allt detta tillsammans funkade såpass att jag klarade 1h 45min utan kramp. Härligt.

I fredags tog vi en sväng till badhuset. Jag gjorde där mina obligatoriska 1000m, även där klarade jag mig från kramp - nästan. Jag sköt ifrån lite för kraftfullt på sista längden, så då kom det. Kämpade mig fram till kaklet och kravlade upp. När jag tittade på den smärtande vänsterfoten pekade stortån 5-10 grader åt höger. Gjorde lite ont...

Stärkt av mina framgångar hade jag igår funderingar på att idag eller i morgon försöka mig på något Tabata-liknande pass, men idag har förkylningen återvänt. Snuva och slem lite här och där plus luftrör som känns lite lätt igensvullna. Detta vågar jag inte träna med. Jag blir så trött...

Nu har vi annat för oss idag så det hade väl kanske inte hunnits med ett pass ändå. I morgon får jag se, kanske kan jag köra lite styrketräning i stället. Det är idag 7 veckor till Bockaracet, jag hoppas förkylningen försvinner snart så jag kan göra en intensivperiod på 1-2 veckor innan snön är borta och det är dags för skogsåkning. Jag tror Björbobacken kan vara is- och snöfri ganska snabbt eftersom den ligger helt öppet på en östsluttning. Kanske det kan bli ett backpass den 17:e mars. Det hoppas jag på. Några fyror där ska nog vara en bra start på utesäsongen!

25 februari 2013

Arbete = Vila

Låter lite kryptiskt, men så blev det idag. Jag har suttit hemma och jobbat i eftermiddag. Kom igång ordentligt så det blev en bra bit in på kvällen också. Se'n var det lite ärenden + andra åtaganden och vips så var klockan över 22. Blir ingen träning så sent, kroppen mår bättre av att sova. Så Godnatt på er!

24 februari 2013

En helg utan cykling :(

Tyvärr kan man inte alltid få sina behov tillgodosedda. Då Junior hade en kompis på övernattning mellan lördag och söndag blev det ingen tur till Ryahallen för Inomhuscykling. I stället fick jag ta min tillflykt till källaren. Satte mig på testcykeln med Redbull Live på en pall framför. Dagens lopp var herrarnas 3:e deltävling i MTB-världscupen 2012 i Nove Mesto, Tjeckien. När startskottet gick drog jag igång på TC:n. Jag tyckte jag började rätt lugnt på 250W i 20 minuter, tänkte jag skulle hamna vid tröskeln men är inte riktigt säker om det blev så.
Dagens pulskurva. Lagom disponerat, tror jag.
En stegrande kurva som planade ut vid drygt 185 slag, ca 85% av maxpuls. Nå, jag tog en liten paus och funderade på vad nästa steg skulle bli. Efter 3 min kom jag igång, drog upp i 330W och tänkte att jag får se vad jag orkar. 2-minutare kanske? Nej, det fick räcka med 90s. Sedan lite aktiv vila med 60s på hälften, därefter ökade jag igen. Körde 4 90-sekundare med 60s emellan, se'n chillade jag 2 min innan jag höjde till måttliga 200 och trampade ner mig lite i 15 minuter. Kunde kört mer men det var lite dåligt ställt med tillgänglig tid.
Tänkte försöka hinna med ett pass i morgon, får se vad jag utsätter mig för då. Tisdag är vila, onsdag Ryahallen och förhoppningsvis 2 timmar utan kramp, torsdag vila och fredag simning.
Så ser planen ut än så länge, vi får väl se hur bra den håller. Vill gärna få till ett pass på måndag kväll men det beror på om dagens pass sitter i benen. 90/60-passet brände fram lite mjölksyra och känns det som det behövs återhämtning blir det så i stället.