29 juli 2012

Tillräckligt bra väder!

Idag har det varit lite kallt och mulet, men emellanåt har solen tittat fram. Efter lunch var det faktiskt så skönt att vi gick ner till sjön och tog ett bad. Jag tog mig en tur tvärsöver "pölen" och tillbaka - 2x100m blev det. Sonen badade lite längre, medan jag låg och torkade i den hastigt försvinnande solen. Så småningom tröttnade han och vi gick hem.
Lite senare på kvällen fick jag chansen att ta en cykeltur. Det var dock inte förrän vid halv 8, så jag ville inte köra för mycket i mörka skogen. Det blev därför en tur på mestadels grus upp till Ymergården och tillbaka. Mysigt. Garmin-data här:

27 juli 2012

En fråga om inställning

I onsdags var jag ute på en småhård träningstur - se föregående blogginlägg - och var nöjd med att det genomlöpte utan knäsmärtor. Desto ledsnare var jag igår morse när jag cyklade till jobbet med känslan av en instucken kniv i höger knä. Vägen hem var inte bättre - jag drog faktiskt en liten suck av lättnad när jag såg svärmor gåendes i backen så jag fick en anledning att kliva av cykeln.
Ska det behöva vara såhär? Ska jag ha denna smärta efter träning i fortsättningen? Jag har tidigare läst om knäsmärtor och felinställda cykelsadlar, och vet ju att jag har pendlarcykelns sadelhöjd lägre för att känna mig lite säkrare på vintern. Jag såg igår ytterligare ett sådant fall på Funbeat och mindes då att jag har höjt sadeln på skogscykeln sedan första gången jag fick knäsmärtorna - lite mer för varje gång jag varit ute. För varje gång har det känts bättre när jag har tränat, men dagen efter på väg till jobbet har ändå varit smärtsam. Därför höjde jag igår sadeln på pendlarhojen till nästan samma höjd som på skogscykeln. Idag kändes det INGET i knät, inte ens när jag tog i för att hålla farten uppe uppför sista backen mot stadshuset. Kanske jag har en lösning här?

Jag tror nog att det är bra om jag tar det försiktigt ett tag till och inte kör långa träningsturer, men kanske jag kan våga köra mer än en tur i veckan igen. Jag får se. Nu är det en upptagen helg på gång, så det är nog inte aktuellt med någon cykling förrän tidigast på måndag, men om jag tränar då och sedan igen på torsdag så bör jag på fredagen ha en bra idé om hur det har gått.

Det känns hoppfullt just nu i alla fall!

25 juli 2012

Inspirerande galning

I måndags var jag i Slotttsskogen och såg min bror cykla till sig en 6:e plats i MTB-SM, i "Cross Country"(förkortas XCO, där O står för Olympic". Denna gren innebär cykling på mestadels skogsstigar i varierande terräng. I Slottskogen finns det en kulle på var sida om löparbanan, där hade man kört upp stigar kors och tvärs, upp och ner för backarna. Västra sidan var lite lugnare, mjukare sträckning, medan östra sidan var grym. Jag gick runt där och kollade lite och hade nästan svårt att gå uppför på vissa ställen. Där cyklade min duktige bror överallt, i 6 varv. Ja - han missade någon gång och fick springa lite, men det räknas inte. Jag är väldigt imponerad av hans prestation.
Idag kördes en annan gren, XCE, där E står för Eliminering. Denna tävlingsform påminner om skidornas sprint och innebär alltså fullt ös i ett par minuter i varje heat, där det handlar om att placera sig tillräckligt bra för att gå vidare till final. Brodern var 3:a av 8 i kvalet och fick därmed köra final, där han körde in på en 2:a plats! Helt otroligt bra.
Inspirerad av denna insats tog jag mig en tur i skogen idag. Diverse pyssel och mys med familjen gjorde att jag kom ut på turen sent på kvällen, det fick därför bli en lite kortare tur på 45 min. Det var som vanligt en underbart trevlig tur, och bäst av allt: det gjorde inte ett dugg ont i knät. Känns mycket lovande. Nu blir det 2 dagar jobbpendling, följt av en helg utan cykling, sedan hoppas jag få till en sväng på tisdag igen. Dagens tur finns på Garmin:

11 juli 2012

Försiktig träning med lätta problem

I lördags var jag ju ute med vännen Calle på en alldeles underbart rolig tur i skogen. Under vissa delar av den turen kände jag lite smärta i högerknät. Inget som hindrade mig, det kändes bara lite ont som en nerv som blev lite klämd. Kände sedan av det när jag cyklade till och från jobbet måndag och tisdag, så när jag igår skulle ut på ett pass tänkte jag det var bäst att ta det lite försiktigt. Jag ville ändå veta hur lång tid det tar att köra upp till Ymergården så jag kan planera kvällarna och slipper ta bilen till tisdagsträningarna i höst, så jag tyckte det verkade som en lagom "mjuk" tur. Det var dock en hel del uppförsbackar ändå, och i varje motlut gjorde det ont. Så direkt det lutade lite grand sjönk farten till nästan ingenting och jag fick dra runt på bara vänsterbenet. I brantaste backarna nära Ymergården var det som en kniv skar i högerbenet om jag försökte ta i. Inte den skönaste upplevelsen direkt.
Idag när jag cyklade till och från jobbet var det i alla fall inte värre än samma tur igår, så det verkar inte som jag förvärrade situationen. Kan kanske ändå vara läge att vänta ett par dagar innan nästa cykeltur, så nästa träning blir väl ett pass löpning i stället.
Infon från Garmin här:

8 juli 2012

Hurra! Äntligen!

Efter 10 dagars semester i Rom skulle jag i tisdags ut på min första "riktiga" MTB-tur på 2 veckor. Efter 8 minuter trampade jag av kedjan. Ridå! Kom hem precis i tid för att hinna köpa en ny kedja på Henrikssons. På onsdagen skulle jag försöka igen - det gick ju sådär...att kedjan gick av berodde bl.a. på att den var väldigt sliten, något som visade sig även gälla kassetten(bakre drevsamlingen), så kedjan kuggade över direkt jag började trampa. Bara att vända hem igen och ta en ny tur till Henrikssons. Torsdag-fredag var vi iväg till Vimmerby och kollade bl.a. in Astrid Lindgrens Värld, så nästa chans till MTB-träning var idag. Det gick riktigt bra. Vi skulle på grillning hos Annette och Calle i Rydboholm, Calle kom med det utmärkta förslaget att vi skulle ladda upp med en tur i skogen före. Så kl 15:45 trampade jag iväg mot I15 för vidare tur mot Rydboholm. Eftersom jag var lite sen mötte Calle upp tidigare än vid den avtalade mötesplatsen, sedan visade han vägen på härligt blöta stigar i en timme och en kvart. Så fantastiskt mycket roligare det är att vara 2 i skogen än att köra själv. Vi var ganska jämnstarka, så det var ingen som behövde hålla igen eller vänta särskilt mycket - vi hade bara riktigt kul. Det blir definitivt repris på det. Nästa gång är det väl min tur att visa vägen. Här är Garmin-infon: